Abrashvänskapen

Nu har jag kommit hem efter en fantastisk helg med fantastiska människor. Jag har säkert skrivit liknande inlägg om mina vänner, men jag gör det igen, för vänner är viktigt.

Abrash hette alltså vårt seniorscoutlag som bildades när vi var 15 år, alltså år 2006. Vi hade dock varit ett gäng redan från vi var 12, men några av oss kände varandra sedan tidigare eftersom vi gått i samma klasser och så. Några känner till och med varandra från födseln. I alla fall, när vi blev seniorer och Abrash startade så var vi väldigt många, uppemot 27 personer tror jag. Med tiden så droppade folk av och när vi gjorde vår tågluff var vi en kärna kvar med ungefär 18 personer, även om alla inte åkte med på just den resan så är vi fortfarande väldigt nära vänner och försöker träffas så ofta vi kan.

Det som är så fint med Abrash är att vi vet precis var vi har varandra och allt är verkligen precis som vanligt när vi ses, trots att vissa inte setts på tre år. Det är så lättsamt, vi har så fruktansvärt roligt och vi kan också ta upp jobbiga saker utan att det känns pinsamt. De är min andra familj skulle man kunna säga. DSC_0093

Jag ser framför mig hur vi sitter där på ålderdomshemmet och pratar om alla sjuka saker vi gjort genom livet. Om läger vi varit på, fester, tävlingar och resor. Jag hoppas att vi fortfarande kommer vika oss dubbla av skratt åt att Jonas råkade få en ledare från Mälarscouterna att bryta tummen, åt att Emil slog sönder Råseglens åra när vi vunnit en tävling, godisbröden i Idre, Puttes förmåga att alltid klanta till det, patrullutfärderna och alla andra briljanta idéer vi genomfört.

Trots att vi inte var det mest omtyckta seniorlaget i Stockholm så tyckte vi om varandra och har fortsatt med det. Det är svårt att träffas allihop samtidigt men vi försöker i alla fall ses med jämna mellanrum. Kommer aldrig tröttna på mina vänner och jag hoppas att vi håller ihop hela livet, för det känns skönt att man aldrig behöver vara ensam. Och tanken på att vi förhoppningsvis fortfarande umgås om30 år känns helt fantastisk!

Måste bara lägga till lite om det där när Jonas råkade få en av Mälarscouternas ledare att bryta tummen. Kommer inte exakt ihåg vad som hände, men han puttade till henne så att hon ramlade och vek tummen på något konstigt sätt. Det här tror jag började med att vi snodde deras lägerflagga. Efter tumhändelsen så modifierade vi baksidan av flaggan till ”Don’t fuck with Älvsjö”. Det tyckte vi var jävligt kul men jag förstår att alla hatade oss, haha!

file001521

Hej då Idre!

20140105-195853.jpg
I morse tog jag den här bilden och hade tänkt blogga då, men precis när vi lämnat Idre fjäll började bilen tjuta på ett jävligt konstigt sätt. Vi stannade och kollade om något i underredet trillat ner men såg inga fel. Vi körde vidare och tänkte att det kanske var is som inte lossnat från bromsskivan på vänster framhjul och så var det nog för när vi stannade i byn för att undersöka felet igen så lät det som att något trillade av och allt var som vanligt igen.

Jag körde Mora-Gävle och Uppsala-Stockholm nu på hemvägen. Jaques fick köra mellan Gävle och Uppis eftersom jag kände att jag höll på att somna. Är lite lagom trött i benen. Är fortfarande rätt ovan att köra så jag spänner benen.

Nu ska jag göra klart ekorrtröjan, glo på Tv och gå och lägga mig tidigt. Det har varit en bra vecka och jag är så glad att jag bestämde mig för att åka med som ledare, trots att jag inte har något lag!

Gott nytt år!

DSC_0062

Jag börjar 2014 i Idre med scouterna! Vi har jättefin utsikt från stugan, men idag är det snöstorm. Mig gör det inget eftersom jag skriver på uppsatsen. Fick en del gjort igår och hoppas det fortsätter gå bra med skrivandet!

Ikväll blir det nyårsmiddag och lite lekar/aktiviteter. Vid tolvslaget skålar vi i äppeldryck med ciderkaraktär! Gott nytt år på er och hoppas nyårsafton blir ett bra avslut på 2013!

Mot SNÖ-möte

Idag har jag shoppat i Liljeholmen med mamma och storasyster. När jag kom hem satte jag direkt igång med att räkna ut matkostnader för de recept jag gjort inför scouternas skidresa. Jag kanske inte sagt att jag ska åka med som ledare på resan? En vecka över nyår bär det av i alla fall och det ska bli skitkul! Trots att matplanerandet tagit lite mer energi än jag trott.  Jag och Lisa är matansvariga och nu har jag gjort ett finfint dokument i Numbers som jag hoppas kan användas flera år framåt…

Om 20 minuter ska jag ta mig till scoutlokalen och sätta ihop matplaneringen innan det ”stora mötet”. Ska bli intressant att se vad de andra har kommit på 🙂

/Lite stressad.

Första mötet på flera år

Ikväll ska jag på det första mötet i scoutlokalen Bygget på över tre år. Det är inget avdelningsmöte utan ett planeringsmöte om skidresan för utmanarna som äger rum vid nyår. Jag ska åka med som ledare, trots att jag inte känner scouterna än, men jag tror att det kommer bli skitkul!

Det ska bli kul att få komma till Bygget, jag var där för ett år sedan och det har hänt en hel del med ombyggnationer och så, det ska bli kul att se det färdigt.

Jag kommer ihåg när jag var i tonåren och skulle på möte och jag kunde ställa mig och sminka mig inför det. Haha, vilket jävla skämt egentligen att sminka sig inför ett scoutmöte! Men jag hade å andra sidan fejan full med finnar och ett självförtroende nere i golvet, så det kanske inte var så konstigt ändå. Det är så skönt att känna att jag blivit en helt annan person sedan dess. Jag vågar stå upp för mig sig och för det jag tycker, hänger inte bara med på vad alla andra gör. När jag var 14 var jag verkligen ingen ledartyp, men nu skulle jag nog säga att jag är det. Vilket känns otroligt skönt!

 

Jag tror faktiskt att min jobbiga period i 14-årsåldern kommer att hjälpa mig sedan när jag blir lärare. Jag minns fortfarande hur det var att vara 14 och att livet sög. Men det blir ju faktiskt bättre. Mycket bättre. Men det trodde jag ju inte då. Jag hoppas att jag kommer kunna se mina framtida elever och hjälpa dem och ge dem någon att prata med, vilket mina lärare inte gjorde…

Mina vänner från scouterna är de som alltid kunnat göra mig glad. De lyfte vardagen och nu när vi inte ses en gång i veckan blir det desto roligare när vi ses. Mina finaste och äldsta vänner, som jag tror och hoppas jag kommer att ha resten av livet! 20090617_Prag_0333

Blir alltid så nostalgisk när jag skriver sånthär så nu har jag kollat på en massa gamla bilder på Facebook, men det får bli den här klassikern som åker upp. Har den på väggen hemma också.

 

Inget Store backe

Jag har glömt att skriva något om Abrashkollektivet. Som ni förstår, så blev det alltså inget med det gigantiska huset i Värmland. Taket i tornrummet var dåligt, vilket gjorde att det var vattenskador i hela tornet som jag förstår det. Dessutom kanske hela taket var i så dåligt skick. Dessutom står det vatten i källaren under vissa årstider pga. dammen som ligger precis utanför. Vi åkte inte ens på visningen. Det är helt enkelt ett för stort projekt för oss just nu, men vi ger inte upp för det! Det finns ju som sagt många andra stora hus i vårt vackra land som bara väntar på oss! 9429425

Om Abrashkollektivet

Godmorgon på er!

Tänkte dela med mig lite av mina tankar om huset vi funderar på att köpa i Värmland. Eller slottet, kanske man ska säga.

Några av er som läser det här har redan läst något liknande i Facebookgruppen.

Jag räknade fönstrena på planritningen, de är 54 stycken. Alla behöver skrapas, oljas två gånger, målas med grundfärg, målas två gånger, kittas, kanske byta rutor. Ja, det tar alltså flera dagar innan ett av de här fönstrena är färdiga. Och ja, vi är minst tio personer som är intresserade av ett husköp, men har alla tid, råd, kunskap och lust med att göra allt detta, bara för några tråkiga fönster?

Förutom fönstrena ser inte taket speciellt friskt ut om man tittar närmre på bilderna. Jag skulle verkligen inte ha råd att byta ut det nu på en gång, eftersom jag pluggar, har en egen lägenhet och jag behöver min buffert mestadels till mig själv.

Skulle huset stå tomt i flera år, för att vi inte har råd att göra någonting åt det just nu? Om dammen utanför svämmar över har vi stora problem. Går en vattenledning sönder märker vi inte det förrän vi kommer dit flera månader senare och har vi då råd med att betala för en rörmokare?

Tomten är obefintlig, den består av en parkeringsplats och en smal remsa runt huset, vilket jag tycker är rätt trist.

Det här huset behöver inte bara ”fixas till lite”, utan det behöver omfattande renoveringar.

Det här är bara några av de tankar jag har angående huset. Det är ju verkligen ett helt fantastiskt hus, men det kanske är en för stor utmaning för några studenter just nu?

Jag vill åka på visningen, för det kan ju vara i bättre skick än jag målar upp (även om jag inte tror det), men om vi åker därifrån och känner att det är alldeles för mycket för oss vill jag inte att någon blir besviken, för det finns ju många fantastiska hus i vårt avlånga land! Det här är det första huset vi tittar på och jag vill verkligen att vi ska ha ett gemensamt hus som vi kan åka till, renovera till vårt eget och bara kunna vara där tillsammans med våra framtida familjer. Tänk att våra kids en morgon i juli springer ut på tomten och leker tillsammans, då vill jag att det ska finnas en gräsmatta och inte bara en platta av asfalt.Abrashkollektivet är förhoppningsvis här för att stanna, men frågan är om det kommer ligga på Store Backe 4 i Munkfors? Vi får se vad visningen ger!

9429443